Följ vardagen med min lilla familj med allt vad småbarn och varannan vecka liv innebär!

söndag 13 januari 2013

Nu börjar det!

Det är Sessans sista helg i vår lägenhet och i natt sover hon sina sista sitt rum! Nästa vecka är vår sista här och sedan är det tack och hej leverpastej till vår trea i det- gult- är - fult- flerfamiljshuset med de sjuttiotals bruna balkongerna. Det enda jag kommer sakna är vår gamla granne, gubben Gunnar.
Här under eftermiddagen har vi på allvar börjat packa flyttlådor fulla med alla möjliga ting. Sessan packade, med vår hjälp, ner alla sina leksaker, vilka bara de fyllde ett par lådor. Nu står det kartonger överallt och oredan retar redan gallfeber på mig! Jag avskyr stök men det verkar oundvikligt att undå kaos när man som småbarnsfamilj packar ner allt man äger.
Just vad som ska packas vart är lite klurigt, men eftersom Sessan inte är hemma i veckan kunde vi börja med hennes rum. Vi började så smått med att tömma garderoberna och skåp, och hann med att fylla säkert sex, sju kartonger med sängkläder, väskor, skor och säsongs ytterkläder, pämar med allt från viktiga papper till barnens alla sparade verk, böcker, filmer och diverse små saker.
Här näst väntar köket och jag kan inte påstå att jag direkt längtar efter att rulla in miljoner - möjligtvis en överdrift- husgeråd i tidningspapper. Men bra blir det tillslut i alla fall. I veckan går första lasset till vår tillfälliga bo och vi är ett stort kliv närmare radhusdrömmarna.

måndag 7 januari 2013

Amen to that!

Något helt klart fler föräldrar ännu inte har tagit till sig. Tid och kärlek kan aldrig köpas eller mätas med pengar och prylar!


Konversation mellan sessan och mormor.

Mormor till Sessan i badrummet:
- Men ska du verkligen blöta håret så där? Du blir ju jätte blöt!
Sessan (som står och blöter håret i handfatet) med viktig röst:
- Ja ah, jag har inte tvättat håret på tvåå veckor förstår du! Och jag brukar alltid tvätta håret varje dag! Verkligen, det är sant!
Haha, hon är för rolig vår lilla skrutta.

fredag 4 januari 2013

En litet men mäktigt konversation.

Vi hade ett samtal idag. Ett produktivt, positivt sådant som fick oss båda att se på saker ur nya perspektiv. Ett sunt förhållningssätt till något okontrollerat galet. Det kändes bra, befriande och klokt. Det är märkligt hur vi människor kam vrida oss själva ur led för att försöka uppnå någon slags klarhet i sådant man faktiskt inte kan styra över! Att tänka om, distansera sig och med nya metoder bemöta problem är inte samma sak som att ge upp.
Tänk att en annan människas syn på saker kan förändra ens eget sätt att tänka! Att det ibland kan behövas så självklara pekpinnar för att man ska förmå sig att gå åt rätt håll.
Jag känner mig glad, för en stund är all oro- den känsla jag är så bra på att bära runt på- undanlagd. En liten av många stenar haft lyfts av våra axlar även om vi har en lång väg kvar till vad som kan kallas ett normalt liv.

Flytta.

Vår kommande flytt känns som en befrielse. Äntligen är det dags att få det hem vi gemensamt valt, längtat efter och kommer kunna skapa till det som känns som hemma. V å r t hem. Där våra drömmar kan frodas, är byggt på framtidstro och där vi kan rota oss som familj. Ett riktigt hem.
Hemma där hemma är nu har aldrig riktigt känts just som hemma. En om en tillfällig tillflyktsort men som saknat just det dom gör att det känns som oss- trots att vi renoverat och gjort om vartenda rum från golv till tak. Det saknar liksom själ.
Vi har trivts och haft bra grannar, tyckt om läget och våra - för att rymmas på 80 kvadratmeter- luftiga ytor. Men något har fattats oss.
På första visningen kändes det som allt det vi saknade fanns i radhuset. Där fanns utrymmet, de barnvänliga kvarteret, uteplatsen med skogen som utsikt, min tvättstugedröm och just den där känslan av att det var så perfekt för oss. Visst de kunde varit större men å andra sidan letade vi specifikt efter en viss typ av boende i ett visst område och ibland kan man faktiskt inte få allt.
Sessan valde rum på första visningen och önskade så mycket att vi skulle vara dem som fick lov att flytta in och vi är så glada över att hennes önskan kunde uppfyllas!
I sommar kan vi grilla på baksidan, låta barnen bada i en liten pool, de kan springa in och ut skyddade från trafik och kanske kan vi till och med skaffa oss ett litet husdjur. Det sistnämnda vill jag och sessan väldigt gärna medan P tyvärr är mindre positivt inställd till den saken.
Husdjur eller ej, jag är säker på att vi kommer trivas alldeles utmärkt. Nu återstår bara att packa ihop alla våra tillhörigheter, frågan är bara vart och med vad man börjar?

torsdag 3 januari 2013

Ett nytt år.

Jul och nyår har äntligen passerat. Egentligen är det högtider jag uppskattar att fira men under de senaste åren då vårdnadstvisten varit aktuell har dessa storhelger föga förvånande medfört stora konflikter. Jag nämner det inte mer än så då det redan ätit upp både tid, energi och tårar. Det enda jag önskar att det nya året ska bringa är ett slut på denna långa vansinnes färd, något jag tyvärr få förhoppningar om.
Man kan aldrig förändra någon annan än sig själv heter det ju, och synd är väl det i vårt fall. Vi börjar januari med ett spikat datum i tingsrätten och ibland känns det inte som att vi tagit ett enda kliv i rätt riktigt på 2,5 år.
Förutom tråkigheter har vi trots allt haft fina stunder. Vi firade jul med svärföräldrarna och farbror och hans L. Ett par avslappnad dagar under julen med god mat, spelkvällar och många härliga promenader och pulka åk var precis vad vi behövde. Nyår firade vi på stugan med mina föräldrar och vi klarade oss alldeles utmärkt ute i skärgårdens mörker med olika delikatesser från havet, champagne och valnötstårta. En låda fyrverkerier exploderade vackert på natthimmelen vid 12 slaget men väckte också en liten sovande Lilleman som inte alls förstod varför det plötsligt väsnades så.
Vardagen har inte riktigt kommit ikapp oss ännu, P är fortfarande pappaledig och jag pluggar hemifrån så vi njuter av vad som känns som helgmornar varje dag med sovmorgon och brunch, som ett långt sommarlov fastän det är mitt i vintern. Mina latmask dagar är snart över och jag tenta pluggar just nu som en galning och hoppas på att jag på något mirakulöst vis ska hinna banka in all information i huvudet innan det är dags! Dags att återvända till böckerna, over and out.