Vi hade ett samtal idag. Ett produktivt, positivt sådant som fick oss båda att se på saker ur nya perspektiv. Ett sunt förhållningssätt till något okontrollerat galet. Det kändes bra, befriande och klokt. Det är märkligt hur vi människor kam vrida oss själva ur led för att försöka uppnå någon slags klarhet i sådant man faktiskt inte kan styra över! Att tänka om, distansera sig och med nya metoder bemöta problem är inte samma sak som att ge upp.
Tänk att en annan människas syn på saker kan förändra ens eget sätt att tänka! Att det ibland kan behövas så självklara pekpinnar för att man ska förmå sig att gå åt rätt håll.
Jag känner mig glad, för en stund är all oro- den känsla jag är så bra på att bära runt på- undanlagd. En liten av många stenar haft lyfts av våra axlar även om vi har en lång väg kvar till vad som kan kallas ett normalt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar