Sessan har inte frågat om varför hon har flera föräldrar och två hem men hon har undrat och funderat över svaren hon fått när när hon sagt att hon legat i min mage när hon var liten eller blivit ammad av mig och vi sagt att hon inte gjort eller blivit det.
Idag frågade hon var lilleman var när hon var liten, vart han fanns då?
"Han fanns inte då" sa jag, "det var innan mamma och pappa gjorde honom."
"Men när jag var liten låg jag i din mage också!"
Då kändes det som att det var dags att förklara lite mer ingående om hur det ligger till. Det är inte så lätt att veta på vilken nivå man ska lägga sig, vi vill ju säga precis som det är utan att krångla till det. Förtillfället. Det kommer komma en dag när hon är stor nog för vuxen versionen. För sanningen om otrohet och den pågående vårdnadstvisten och allt det där som jag tvivlar på att det från den andres sida finns något särskilt stort intresse av att berätta.
Hur som, så löd dagens förklaring något åt det här hållet;
"Förut för länge sen var pappa och mamma X kära och då fick dom dig, men sedan var dom inte kära längre och ville inte bo ihop mer. Sen träffa pappa mig och vi blev kära och fick lillebror och mamma X träffade Y och de blev kära och fick Z."
Sessan verkade tillfreds med förklaringen och undrade inget mer, inte just nu i alla fall!
Hur har ni andra med vv barn förklarat seperationen, bonusföräldrar, halvsyskon och den drös av bonusmor och farföräldrar, kusiner, far och morbröder, fastrar och mostrar?
Tyvärr är det så att barn ( hur gammla de än är) älskar sina föräldrar trots otrohet m.m. Det är viktigt att som bonus mor verkligen inse att man inte kan ta den biologiska föräldens plats hur olämplig föräldern än är
SvaraRaderaHej!
RaderaTack din åsikt men jag vill poängtera att det är inte det saken handlar om nu. Om jag nu vore ute efter att på något sätt övertyga sessan om att jag är en bättre mamma som hon ska tycka om mer så vore det väl inte ligga i mitt intresse att prata och förklara om "det förflutna?"
Det är ingen hemlighet att hennes bio föräldrar en gång var tillsammans.
Jag är helt trygg i Min roll som hennes
bonusmamma, hon har växt upp med mig och vi har utvecklat ett förhållande som är få förunnat. Här hemma är det jag som är mamma, både till min bio son och till min bonusdotter. Vårt band och vår relation till varandra är vår och likaså är vår kärlek.
Det är inte jag eller p som tvingat henne till eller hittat på att hon ska kalla mig mamma umpe, det är ju hon som givit mig den rollen.
Hur som, självklart älskar barn sina föräldrar även om de av andra anses vara olämpliga och det har jag aldrig ifrågasatt eller sagt att det skulle vara något negativt.