Följ vardagen med min lilla familj med allt vad småbarn och varannan vecka liv innebär!

måndag 27 februari 2012

Börja sova i egen säng?

Vi har samsovit med sonen sedan han föddes. Dels för att jag inte ville sova utan honom nära och dela för att jag faktiskt var rädd för att han skulle drabbad av psd och skulle dö helt ensam i sin egen säng.
Det låter kanske fånigt såhär i efterhand men jag vet att jag inte hade kunnat leva med den tanken om det inträffat, att han legat helt ensam när han gick bort!
Det har också varit mycket smidigare att samsova när han ammats fritt, slippa gå upp varje gång han velat äta på natten. Nackdelen med både samsovning och fri amning har väl vart att han i perioder varit extremt snuttig under kvällar och nätter så att sömnen blivit rejält störd men bortsett från det har jag bara tyckt att det varit fördelar.
När han var mindre ammades han till söms och sov sedan på pappas bröst och somnade han inte vid mitt bröst så somnade han på pappas vilket var väldigt mysigt för dem båda.
Nu är han så stor och tung att pappan förmodligen inte skulle kunna andas om lilleman sov på pappas bröst en hel natt!
Vi har så smått nu börjat prata om läggningsrutiner och få honom att somna i sin egen säng. I natt sov han i själv, för första gången och han sov hela natten! Men inte jag. Jag låg och vände och vred på mig hela natten och lyssnade efter hans andetag. Ett par gånger vaknade han när han hostade (envisa hosta!) men somnade om själv. Det har han aldrig gjort bredvid mig utan att först ta bröstet en stund för att snutta sig till söms!
Han sov faktiskt bättre själv än brevid mig, vilket är förståligt eftersom det brukar vara rätt trångt i vår säng. Vi trängs 3 och 1/2 person på 180 cm och det är klart att det blir både varmt, trångt och obekvämt ibland!
Sessan kommer in till oss och sover nattens sista timmar i vår säng, det är väldigt mysigt och absolut inget vi vill sluta med men som sagt, det blir ju trångt. Både jag och P har nätter där vi vaknar i fotändan av sängen ihop om att där funnit lite mer utrymme;)
Hur som, jag kunde verkligen inte sova inatt men jag hoppas att det är en vane sak. Nu sover den lille i sin säng igen och vi får se hur natten blir för mamma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar