Amma länge?

Att det är omöjligt att tillfredsställa omgivningen när det gäller amning är ingen nyhet. I ena ringhörnan står amningsmaffian som predikar om WHO:s rekommendationer om amning de första två åren, att modersmjölken är det bästa för både mor och barn och att all amning ska främjas och genomföras oavsett blödande bröstvårtor och sinande mjölk
  I andra ringhörnan står dess motsatts, alla dem som nu vill förbjuda ammande mammor att ge sina barn mat på offentliga plaster och tvinga i dem in i amningsrum eller in under amningssjalar. Plötsligt blev det mest naturliga i hela världen något äckligt och groteskt. Ett blottat kvinnorbröst är plötsligt både sexualiserat och så äcklande att dessa absolut inte kan visas, eller snarare skymtas, när ett barn behöver få i sig näring på det vis naturen så finurligt kommit på.  
  Om vi för en stund glömmer dessa två motsatser kommer nästa. HUR länge det är det okej att amma? Meningarna går vitt isär; ammar man inte alls och väljer att flaskmata sitt barn är man en egoistisk, självcentrerad bimbo som bryr sig mer om sina brösts utseendet än om sitt barns mest grundlägger behov för mat och närhet. Väljer man däremot bort amning efter ett par månaders försök och kämpande är man inte en tillräckligt god moder eftersom man givit upp och eftersom alla vet att riktiga mödrar aldrig ger upp är man alltså ingen riktigt moder värdigt namnet.
  Ammar man då mer än de 6 månaderna Bvc rekommenderar börjar plötsligt omgivningen skruva på sig. "Är barnet inte lite väl stort nu?" "Ska det inte börja äta mat?" Och "herregud hel ammar du fortfarande?" är ständigt frågor som besvärande ställs och syftet med amningen ifrågasätts då barnen tydligen inte längre behöver amningen vare sig som anknytning,föda, tröst, närhet eller gos.
  Dem som fortfarande orkar och vill fortsätta amma när barnet är över året kan inte räkna med något större stöd från omgivningen, sällan från Bvc eller särskilt många andra. Plötsligt ammar mamman enbart för sin egen skull. Hur man nu kan påtvinga sitt barn att ta bröstet har jag dock inte lyckats läsa mig till, men klart är att barnet inte behöver tutte längre, nej, nej! "Herregud slutar du i inte nu kommer du snart ha en 5 åring hängandes i bröstet!" och en väldans massa människor tycker plötsligt att det är äckligt, onaturligt och absolut helt förfärligt!
  Så vad gör man då? Personligen valde jag att skita fullständigt i all den smörjan. Min son fick mat vart vi än var, inne som ute, på restauranger, på biblioteket, på parkbänkar, på zoo, på stranden och i badhuset. Jag har till och med ammar stående, för liksom nöden har ett hungrigt barn ingen lag!
Idag är min son 15 månader. Jag, hör och häpna, ammar fortfarande! Ibland men väldigt sällan på dagen när han vill eller på kvällen, främst på nätterna men poängen är att vi har valt att det är vårt barn som ska få bestämma när han behöver sluta. Nu äter han mat som en 1 åring bör och den lilla mjölk som fortfarande finns räcker ingenstans i näringsväg men ger så mycket mer i trygghet, anknytning och välbefinnande för mitt barn.
Kan man inte eller vill man inte amma så matar man sitt barn på bästa sätt, man ger kärlek och all omsorg som behöva utan en tutte i munnen, vill man amma så gör det så länge man själv och barnet vill och mår bra av det!

Semper, kryddat lite extra?

Denna härliga överrasking fick vi när lilleman för EN GÅNGS SKULL fick en burk till lunch. Efter halva burken fastade ett hårstrå på skeden, fick verkligen dra upp det ur maten. Det var knappt att kväljningarna kunde kontrolleras, fyfan rent ur sagt. Jag har så dåligt samvete, stackars ovetande lilleman som ätit äcklig hårstråmat! Nej, det blir aldrig mer varken SEMPER eller burkmat från något annat märke här hemma. No way.

En nästan överraskning

Det var tänkt att jag skulle hinna överraska min man med middag och blommor men när jag kom hem efter en sväng på närbutiken hörde jag hur duschen skvalade i badrummet. Den lille rackarn hade naturligtvis kommit hem tidigare än tänkt men det var mest bara trevligt. Till middag blev det qornfileér, potatisgratäng och sallad. Med tända ljus och väldoftande nejlikor vid bordet skålade vi med cider i glasen och åt en variant av mini chokladkakor till efterätt. Idag firade vi just ingenting, bara lyckan av att ha varandra, att få lov att uppleva ännu en helt vanligt tisdag och njuta av att bara vara. Mini åt en ligth variant av vår middag minus efterätten såklart, han fick qorn med potatis och morostmos och en banan till efterrätt. 

Bebismat!

Idag smakade lilleman broccolie puré för första gången, och gillade det! Dagens lunch bestod av några matskedar morots puré, broccolie puré och äppelmos eller puré vad man nu kallar kokt mosat äpple, och en skvatt broster mjolk som sessan säger.

Läste om något intressant som -opålästa jag-inte hört om tidigare, nämligen BLW, baby led weaning.

Det handlar kort och gott om att strunta i att börja med puréer som första mat och istället börja med plockmat. Det kan tex vara mjuk frukt i små bitar, mjuka kokta grönsaker eller andra mjuka grönsaker som ex majs och ärtor. Barnet ska få lära sig att äta själv och testa sig fram genom att prova att äta med händerna och stoppa maten i munnen själv.

Det rekommenderas dock att barn börjat med detta från att de kan sitta upp själva och hanterar pincettgreppet.

Jag tycker det låter sunt och bra, speciellt med vår lilla kille som är super intresserad av mat och gärna vill stoppa allt i munnen. Än kan han inte sitta helt rakt i ryggen och inte har han klurat ut hur man håller saker mellan tummen och pekfingret men när han är där så tror jag att han kommer uppskatta sen typen av mat och sätt att äta på!

Äppelgröt!

Lilleman får äta "mat" då och då, vi har inte börjat med några fasta måltider utan beroende på hur dagen ser ut eller om han mer hungrig så får han äta mosad potatis, morot, frukt eller gröt.

Till lunch idag tänkte jag att han skulle få gröt med äppelsmak, helt enkelt vanlig havregrynsgröt med osötad hemmagjord äppelmos som vi mosar med stavmixern till en slätare konsistens. Det brukar vara riktigt populärt!

Igår fick han potatis och morots mos med lite dill i. Det var tydligen gott så det gör vi nog snart igen. Lilleman tycker om när det smakar så nu prövar vi oss fram med olika kryddor.

Potatis och morots puré

...gjorde succé hos lilleman. Han åt med hela ansiktet och slickade bokstavligen tallriken och hade mat över hela kroppen, härligt. Jag fick ju höra på bvc att det var viktigt för barn att få känna på maten och gojsa runt så jag tänkte what the hell och lät gossen leka med maten, P tyckte att jag var knäpp för han fick hålla i lilleman och blev ju helt nedkladdad han med (hehe).

Det blev badet omgående för buset när maten var uppäten. Han älskar att bada, han plaskar, "simmar" och försöker äta vattnet.

Idag kissade han när han låg på rygg så vi fick göra en snabb räddning så att han inte kissade sig själv i ansiktet, det var näära, urs!

Nu ligger världens godaste bebis och myser med mig i soffan och pappan kom precis innanför dörren med vårt fredags godis! Mums, nu är det fredags mys för hela slanten.