Påskpyssel, underbar inspiration!

Har spanat på Helenas underbara påskpyssel och låtit mig inspireras av hennes finurliga och vackra idéer! Kika in
på http://www.makeandcreate.se/ och hitta en egen favorit!

En bajshistoria.

Hej bloggen. Det har ekat tomt här inne under en längre tid vilket inte kan förklaras med annat än att vår tid har ätits upp av flyttprojektet, heltidsstuier, förkylningar och diverse krämpor som avöst varandra och det helt normalt hektiska småbarnslivet!
Idag bjuder jag på en bajshistoria. Lilleman lyckades nämligen starta dagen med konststycket att själv få av sig sin bajsblöja, den satt dock fast runt hans ena fot, inuti pyjamasen...ja, ni kan ju tänka er det hade liksom lyckats smeta ut sig över hela hans kropp! Han var dock hur nöjd som helst, mest för att bli av med det antar jag- stackars barn! Det blev duschen ögona böj och storasyster stod och ömsom äcklades, ömsom skrattades och åt bajsbrosan.
Jag kände dock ingen lukt alls. Är -tur i oturen- så galet täppt i näsan!
Idag är det sängläge för mig, passar på att försöka kurera mig samtidigt som jag tentapluggar. Life is good.

Nu börjar det!

Det är Sessans sista helg i vår lägenhet och i natt sover hon sina sista sitt rum! Nästa vecka är vår sista här och sedan är det tack och hej leverpastej till vår trea i det- gult- är - fult- flerfamiljshuset med de sjuttiotals bruna balkongerna. Det enda jag kommer sakna är vår gamla granne, gubben Gunnar.
Här under eftermiddagen har vi på allvar börjat packa flyttlådor fulla med alla möjliga ting. Sessan packade, med vår hjälp, ner alla sina leksaker, vilka bara de fyllde ett par lådor. Nu står det kartonger överallt och oredan retar redan gallfeber på mig! Jag avskyr stök men det verkar oundvikligt att undå kaos när man som småbarnsfamilj packar ner allt man äger.
Just vad som ska packas vart är lite klurigt, men eftersom Sessan inte är hemma i veckan kunde vi börja med hennes rum. Vi började så smått med att tömma garderoberna och skåp, och hann med att fylla säkert sex, sju kartonger med sängkläder, väskor, skor och säsongs ytterkläder, pämar med allt från viktiga papper till barnens alla sparade verk, böcker, filmer och diverse små saker.
Här näst väntar köket och jag kan inte påstå att jag direkt längtar efter att rulla in miljoner - möjligtvis en överdrift- husgeråd i tidningspapper. Men bra blir det tillslut i alla fall. I veckan går första lasset till vår tillfälliga bo och vi är ett stort kliv närmare radhusdrömmarna.

Amen to that!

Något helt klart fler föräldrar ännu inte har tagit till sig. Tid och kärlek kan aldrig köpas eller mätas med pengar och prylar!

Konversation mellan sessan och mormor.

Mormor till Sessan i badrummet:
- Men ska du verkligen blöta håret så där? Du blir ju jätte blöt!
Sessan (som står och blöter håret i handfatet) med viktig röst:
- Ja ah, jag har inte tvättat håret på tvåå veckor förstår du! Och jag brukar alltid tvätta håret varje dag! Verkligen, det är sant!
Haha, hon är för rolig vår lilla skrutta.

En litet men mäktigt konversation.

Vi hade ett samtal idag. Ett produktivt, positivt sådant som fick oss båda att se på saker ur nya perspektiv. Ett sunt förhållningssätt till något okontrollerat galet. Det kändes bra, befriande och klokt. Det är märkligt hur vi människor kam vrida oss själva ur led för att försöka uppnå någon slags klarhet i sådant man faktiskt inte kan styra över! Att tänka om, distansera sig och med nya metoder bemöta problem är inte samma sak som att ge upp.
Tänk att en annan människas syn på saker kan förändra ens eget sätt att tänka! Att det ibland kan behövas så självklara pekpinnar för att man ska förmå sig att gå åt rätt håll.
Jag känner mig glad, för en stund är all oro- den känsla jag är så bra på att bära runt på- undanlagd. En liten av många stenar haft lyfts av våra axlar även om vi har en lång väg kvar till vad som kan kallas ett normalt liv.

Flytta.

Vår kommande flytt känns som en befrielse. Äntligen är det dags att få det hem vi gemensamt valt, längtat efter och kommer kunna skapa till det som känns som hemma. V å r t hem. Där våra drömmar kan frodas, är byggt på framtidstro och där vi kan rota oss som familj. Ett riktigt hem.
Hemma där hemma är nu har aldrig riktigt känts just som hemma. En om en tillfällig tillflyktsort men som saknat just det dom gör att det känns som oss- trots att vi renoverat och gjort om vartenda rum från golv till tak. Det saknar liksom själ.
Vi har trivts och haft bra grannar, tyckt om läget och våra - för att rymmas på 80 kvadratmeter- luftiga ytor. Men något har fattats oss.
På första visningen kändes det som allt det vi saknade fanns i radhuset. Där fanns utrymmet, de barnvänliga kvarteret, uteplatsen med skogen som utsikt, min tvättstugedröm och just den där känslan av att det var så perfekt för oss. Visst de kunde varit större men å andra sidan letade vi specifikt efter en viss typ av boende i ett visst område och ibland kan man faktiskt inte få allt.
Sessan valde rum på första visningen och önskade så mycket att vi skulle vara dem som fick lov att flytta in och vi är så glada över att hennes önskan kunde uppfyllas!
I sommar kan vi grilla på baksidan, låta barnen bada i en liten pool, de kan springa in och ut skyddade från trafik och kanske kan vi till och med skaffa oss ett litet husdjur. Det sistnämnda vill jag och sessan väldigt gärna medan P tyvärr är mindre positivt inställd till den saken.
Husdjur eller ej, jag är säker på att vi kommer trivas alldeles utmärkt. Nu återstår bara att packa ihop alla våra tillhörigheter, frågan är bara vart och med vad man börjar?

Ett nytt år.

Jul och nyår har äntligen passerat. Egentligen är det högtider jag uppskattar att fira men under de senaste åren då vårdnadstvisten varit aktuell har dessa storhelger föga förvånande medfört stora konflikter. Jag nämner det inte mer än så då det redan ätit upp både tid, energi och tårar. Det enda jag önskar att det nya året ska bringa är ett slut på denna långa vansinnes färd, något jag tyvärr få förhoppningar om.
Man kan aldrig förändra någon annan än sig själv heter det ju, och synd är väl det i vårt fall. Vi börjar januari med ett spikat datum i tingsrätten och ibland känns det inte som att vi tagit ett enda kliv i rätt riktigt på 2,5 år.
Förutom tråkigheter har vi trots allt haft fina stunder. Vi firade jul med svärföräldrarna och farbror och hans L. Ett par avslappnad dagar under julen med god mat, spelkvällar och många härliga promenader och pulka åk var precis vad vi behövde. Nyår firade vi på stugan med mina föräldrar och vi klarade oss alldeles utmärkt ute i skärgårdens mörker med olika delikatesser från havet, champagne och valnötstårta. En låda fyrverkerier exploderade vackert på natthimmelen vid 12 slaget men väckte också en liten sovande Lilleman som inte alls förstod varför det plötsligt väsnades så.
Vardagen har inte riktigt kommit ikapp oss ännu, P är fortfarande pappaledig och jag pluggar hemifrån så vi njuter av vad som känns som helgmornar varje dag med sovmorgon och brunch, som ett långt sommarlov fastän det är mitt i vintern. Mina latmask dagar är snart över och jag tenta pluggar just nu som en galning och hoppas på att jag på något mirakulöst vis ska hinna banka in all information i huvudet innan det är dags! Dags att återvända till böckerna, over and out.

Tentaplugg.

Igår kväll tränade jag med P hemma, han är rätt grym och jag rätt svag så när jag gick in för att natta om lilleman som vaknat somnade jag också. Hann inte ens få av mig kläderna utan somnade som en stock med barnet på bröstet och vaknade först tidigt på morgonen och insåg att Lilleman inte ammat på hela natten! Det mina vänner har aldrig tidigare inträffat! En hel natts sömn, jag kan inte minnas när jag sist sov så länge utan att bli störd. Känns en smula fantastiskt faktiskt!

Dock höll känslan av att vara totalt utvilad inte i sig så länge, när barnen vaknade vid 6.30 och kröp runt i sängen ville jag absolut inte gå upp.

Idag ska jag tenta plugga, har nämligen en tenta imorgon!! Den som schemala en tenta LÖRDAG före jul borde straffas! Inga julklappar till dig, fy så ogenomtänkt! (Även om jag trots min bitterhet förstår att det säkert finns goda anledningar till det valda datumet kan jag inte låta bli att tycka att det är så dumt!)

Så det är väl dags för mig att dra på mig något, dra en kam igenom håret (läs värsta burret) och ta mig ner till stadsbiblioteket. Bu.

Vinterjacka från Pop.

När det gäller ytterkläder till barnen finns det en hel uppsjö att välja bland! Från snorbilligt à la Lager 157:s egna märke till ja, hur många tusenlappar som helst. Min erfarenhet är dock att dyrast inte alltid är bäst (som exempel fick Coops egna märke högsta betyg i en overall test här under hösten) men att billigast oftast inte är lika med bra kvalité.

Vi har kört på någon slags mellan variant och testat oss fram till vad vi tyckt varit bäst både ekonomiskt men framförallt hur bra och länge ytterplaggen orkat hänga med!

Hittills har vi två favoriter, Didrikson och Polarn och Pyret. Vi har haft både overaller och jackor, vantar, mössor och överdragsbrallor av ovanstående märken och de har verkligen hållt måttet! (Jag bryr mig vardagsligtvis inte ett dugg om märken men märkt att dessa lever upp till våra krav och förväntningar.) Sessan har kunnat haft kläderna flera säsonger utan att de påverkats nämnvärt trots all tänkbar lek ett barn ägnar sig åt.

Här om dagen var det dags att inhandla en ny vinterjacka till sessan då hon mitt i säsongen växt ur sin tidigare. Efter att ha kikat runt en del kunde jag inte låta bli att bli irriterad över utbudet, överallt finns dessa glansiga, puffiga flickjackor med pälsar, bollar och krimskrams som inte alla ser lekvänliga ut. Sessan råkar inte vara särskilt förtjust i dessa och tycker som tur är mer om lite tuffare sportigare jackor - vilket jag och P gladeligen uppmuntrar. På Pop hittade vi en kanon bra jacka, dessutom på rea, ibland har man liksom lite tur! Så den här fina jackan blev det alltså;

Snopp och snippa hit och dit.

Jag vet inte vad ni anser men själv börjar jag tröttna på hela genus debatten, han, hon, hen, könsskillnader eller inga alls- det finns en mängd sätt att se på saken.

Själv finner jag det märkligt att det ena måste utesluta det andra, varför inte enas om att vi föds med olika kön men att detta inte innebär att vi måste fortsätta vara slavar under våra egna påhittade könsroller!

Att lära barn att vara stolta över deras kön och lära dem om sina kroppsliga olikheter är bra. Att vi äntligen fått ett namn på det kvinnliga könet, nåja, åtminstone ett namn vi kan lära våra barn att kalla det där hälften av alla människor har mellan sina ben, sånt tycker jag är väldigt bra, sånt är viktigt. Att vi kan säga hen istället för det till någon eller något vi inte kan könsbestäma ser jag inte heller som ett problem- och nej, hen handlar INTE om att våra barn ska växa upp könlösa, lika lite som att pepparkaksgubbar är rasistiska, punkt.

Det är av allra största vikt vi jobbar för att våra barn ska ha samma förutsättningar oavsett om de är födda med snopp eller snippa. Samma förutsättningar till uppmärksamhet på förskolan, val av färg på kläderna och typ av leksaker eller val intressen och hobbys ska få styras av vad barnet tycker är roligt och inte av vad sociala normer tillskrivs ett visst kön. Jag hoppas på att mina barn ska få samma förutsättningar till allt från betyg till lön och i allt annat som fortfarande skiljer pojkar och flickor åt, enbart pga av värderingar och fördomar baserat på kön!

Rosa och blått ska inte bestämma könstillhörighet på mina barn eller deras möjligheter att på lika villkor ta för sig i livet.

För 50 kronor...

...Kan man inte få så mycket för alla gånger men idag gjorde jag ett riktigt kap!

Hela 36 poliovaccinationer till Unicef! Det kändes fint. Prova du med, det hur enkelt som helst.

H&M samarbetar med Unicef och just nu kan man alltså bland annat köpa ett present kort för 49.50 och på så vis bidra med att vaccinera barn mot polio, en fin sak att göra, speciellt i dessa tider eller vad säger ni?

Amma länge?

Att det är omöjligt att tillfredsställa omgivningen när det gäller amning är ingen nyhet. I ena ringhörnan står amningsmaffian som predikar om WHO:s rekommendationer om amning de första två åren, att modersmjölken är det bästa för både mor och barn och att all amning ska främjas och genomföras oavsett blödande bröstvårtor och sinande mjölk
  I andra ringhörnan står dess motsatts, alla dem som nu vill förbjuda ammande mammor att ge sina barn mat på offentliga plaster och tvinga i dem in i amningsrum eller in under amningssjalar. Plötsligt blev det mest naturliga i hela världen något äckligt och groteskt. Ett blottat kvinnorbröst är plötsligt både sexualiserat och så äcklande att dessa absolut inte kan visas, eller snarare skymtas, när ett barn behöver få i sig näring på det vis naturen så finurligt kommit på.  
  Om vi för en stund glömmer dessa två motsatser kommer nästa. HUR länge det är det okej att amma? Meningarna går vitt isär; ammar man inte alls och väljer att flaskmata sitt barn är man en egoistisk, självcentrerad bimbo som bryr sig mer om sina brösts utseendet än om sitt barns mest grundlägger behov för mat och närhet. Väljer man däremot bort amning efter ett par månaders försök och kämpande är man inte en tillräckligt god moder eftersom man givit upp och eftersom alla vet att riktiga mödrar aldrig ger upp är man alltså ingen riktigt moder värdigt namnet.
  Ammar man då mer än de 6 månaderna Bvc rekommenderar börjar plötsligt omgivningen skruva på sig. "Är barnet inte lite väl stort nu?" "Ska det inte börja äta mat?" Och "herregud hel ammar du fortfarande?" är ständigt frågor som besvärande ställs och syftet med amningen ifrågasätts då barnen tydligen inte längre behöver amningen vare sig som anknytning,föda, tröst, närhet eller gos.
  Dem som fortfarande orkar och vill fortsätta amma när barnet är över året kan inte räkna med något större stöd från omgivningen, sällan från Bvc eller särskilt många andra. Plötsligt ammar mamman enbart för sin egen skull. Hur man nu kan påtvinga sitt barn att ta bröstet har jag dock inte lyckats läsa mig till, men klart är att barnet inte behöver tutte längre, nej, nej! "Herregud slutar du i inte nu kommer du snart ha en 5 åring hängandes i bröstet!" och en väldans massa människor tycker plötsligt att det är äckligt, onaturligt och absolut helt förfärligt!
  Så vad gör man då? Personligen valde jag att skita fullständigt i all den smörjan. Min son fick mat vart vi än var, inne som ute, på restauranger, på biblioteket, på parkbänkar, på zoo, på stranden och i badhuset. Jag har till och med ammar stående, för liksom nöden har ett hungrigt barn ingen lag!
Idag är min son 15 månader. Jag, hör och häpna, ammar fortfarande! Ibland men väldigt sällan på dagen när han vill eller på kvällen, främst på nätterna men poängen är att vi har valt att det är vårt barn som ska få bestämma när han behöver sluta. Nu äter han mat som en 1 åring bör och den lilla mjölk som fortfarande finns räcker ingenstans i näringsväg men ger så mycket mer i trygghet, anknytning och välbefinnande för mitt barn.
Kan man inte eller vill man inte amma så matar man sitt barn på bästa sätt, man ger kärlek och all omsorg som behöva utan en tutte i munnen, vill man amma så gör det så länge man själv och barnet vill och mår bra av det!

Mitt pyssel paket!

För ett tag sedan beställde jag pyssel från den helt underbara sidan Make and Create! Efter ett par dagar kom avin från posten och jag kunde hämta mitt efterlängtade paket! Måste säga att jag är oroligt nöjd, hemsidan är snygg och enkel att klicka sig runt på, det går snabbt och smidigt att beställa, frakten kostar 29kr (!!) och din beställning kommer hem på ett par dagar, dessutom är det fint förpackad OCH priserna är heelt fantastiska, rentav billigt om man jämför med ex Panduro.
Här i dagarna klickade jag hem ännu en beställning, denna gången av pärlorna olika slag och jag väntar med spänning på att avin ska komma med posten.
För den som vill finns en helt underbar blogg med hur många härliga idéer, perfekt när ena egen fantasi tryter. Klicka in på www.craftandcreate.se för tips och trix eller www.makeandcreate.se för att hitta precis det du söker i pysselväg!

Första advent!

Det luktade fortfarande nybakat hemma hos oss när vi vaknade, just den doften av kanel och saffran väcker verkligen all min jullängtan! Med snön fallandes utanför fönstret, julmusik och glada barn runt fötterna bakade vi pepparkakor och lussebullar igår. 

Sessan och stora T bakade ett hel gäng innan mammorna och papporna fick ta över. Lilleman och Mini underhöll varandra, säkert en aning besvärad över alla pussar och kramar som lilleman delade med sig av. Då och då ställde sig han sig på tå vid bordet för att precis se upp över kanten för att känna efter med handen om han inte kunde få tag i någon degsmula.

Efter ett par timmars bakande tackade vi våra fina vänner för en förträfflig förmiddag och åkte hem till mormor och morfar för en adventsfika. Huset såg verkligen ut som ett litet sagohus där de låg inbäddad mellan snöklädda granar med rök stigandes mot en mörk kvällshimmel. Sent på kvällen hemma när barnen sedan länge sov smög vi in i sessan rum och satte upp små paket på hennes kalender. Hon älskar att vakna upp för att se om nissarna hälsar på under natten! (Och jag älskar att pyssla med överraskningarna) Längtar redan till nästa vecka hon kommer hem igen!!

Julgodis,pepparkakor och lussebullar.

Igår väcktes vi av en väldigt förväntansfull liten Sessa.
"Mamma, pappa! Nissarna har varit här och lämnat julklappar!"
På julklappskalendern hängde 2 små paket, med varsitt namn på. Lilleman tyckte det hela var väldigt spännande, mest för att sessan var så uppspelt och gick runt med sitt paket och bara längtade efter att få öppna det!
Barnen öppnade sina paket vid frukostbordet, vi tände ljus och åt en såndär härligt helg frukost och kikade sedan på första avsnittet av julkalendern!
Resten av dagen bakade vi tillsammans med morbror och hans flickvän så nu har vi hela kylen full av vita och mörka chokladteyfflar, daim, knäck och Rocky road fudge!
Idag fortsätter bakandet, det blir traditionsenligt pepparkak och lussebullebak tillsammans med Julia och Stoffe och deras tjejer! Åh vad den här helgen har varit bra!

Om jag bara vore en sisådär 75år...

Vi världens härligaste granne, gamla gubben G. Han så glad och trevlig och riktig, riktigt go! Vi stannar alltid och pratar när vi stöter på varandra och alltid är han full av energi och är sådär pillimarisk som bara gubbar som typ Pettson kan vara!
Idag bjöd vi in honom på kaffe. En lång stund pratade vi om allt man kan tänka sig medan vi åt pepparkakor och då och då avbröts av barnen som helt plötsligt skulle leka koja under bordet.
Haha, om jag vore ungefär 50 år äldre och ensam hade jag lätt raggat upp gamle gubben G! Jag hoppas han kan hitta någon snäll gammal gumma som kan göra honom lycklig på ålderns höst.

Med små hundar i öronen.

Sessan är mäkta stolt ikväll för hon har nämligen köpt sina allra första örhöngen!
Ja, inte några riktiga såklart, sådana där clips med små vita hundar på! Genast bad hon mig"skicka en bild till morbror Jens" för att visa honom dem!
Nu sitter vi här och gosar en stund innan det är dags för fialoppan att hoppa i säng!
Lilleman ligger också snart för natten, av tystnaden att dömma sover han i pappans famn för inne i sovrummet.
Vi har haft en så himmlans mysig dag. Vi har gjort advents fint här hemma och gått en kvällspromenad i det underbara vinterlandet med barnen i pulkan. Gud så vi längtat efter snö och julstöket!

Gris i yoghurt.

- Är det gris i den här mamma? Brukar sessan fråga mig ibland. Hon vet att jag är vegitarian -lakto ovo för att vara exakt- och därför lusläser innehållsförteckningar och tackar nej bär hon bjuder av sitt lördagsgodis.
Hon bryr sig inte nämnvärt själv när jag svarar om det finns gris eller ko i hennes segaråttor men upplyser mig omtänksamt och gärna om att "mamma, du kan ju inte äta köttbullar för det är ju gris i dom".
Hemma knysslar vi inte om vart maten kommer ifrån, att kött är gris, ko eller kyckling som man slaktat och tillagad är liksom ingen hemlis och även fast jag själv inte är kött så påverkar mitt val inte Per eller barnen. Vi äter mycket fisk, qorn och ibland helt vegitariska rätter och när de andra äter kött äter jag qorn. Inget super komplicerat med andra ord!
Idag höll jag dock på att kräkas vid frukostbordet. Av en slump läser jag innehållsförteckningen på Valios fruktyoghurth och den av allt innehåller gelatin! För den som inte vet är gelatin framställt av -oftast gris men det kan också vara nöt- kokad grishud och ben, inte något man just förväntar sig att hitta i sin morgon tallrik!
Kan lugnt säga att vi aldrig mer kommer köpa grisyoghurt...

Ett julpaket till ett barnhem.

Det är lätt att glömma bort att vara tacksam över allt det vi får lov att ha här i livet. De små tingen som för oss blivit så självklara, så vardagliga, och de stora tingen som vi allt för ofta helt ser förbi.

Att vi varje kväll lägger oss i mjuka, varma sängar. Att vi varje dag kan ge våra barn mat, att de får gå i skolan, leka med sina vänner. Att de får tala sitt språk, säga vad de till, tänka vad de vill. Att vi kan påverka vårt samhälle, att vi lever i en demokrati med fria val och i stora utsträckningar leva våra liv precis som vi önskar. Det är långt ifrån alla människor som har de möjligheter som vi ser förbi varje dag, och vi glömmer allt för ofta att uppskatta dem.

Jag har alltid tänk att vi som har och kan ge eller hjälpa också borde göra det, på det sätt vi kan. Det måste inte handla om pengar, det kan vara så lite som en hjälpande hand till den som nära oss behöver den. För många känns världens alla orättvisor oövervinnerliga men alla kan vi göra något om vi bara börjar någonstans!

I år har vi valt att skicka ett julpaket med Hoppets stjärna. Ett paket fyllt av mat och julklappar som ska transporteras till ett barnhem i Lettland eller Rumäninen.

Det kändes som en fin sak att göra tillsammans med familjen och ett bra tillfälle att prata om barn i världens som inte alls har det lika bra som oss. Vi åkte iväg och handlade basvaror, ris, pasta, mjöl, kakao, socker, godis och konserver för att nämna några, sedan köpte vi pennor, papper och ballonger som Sessan så gärna ville skulle få vara en av julklapparna. Hemma samlade Sessan ihop en massa leksaker hon ville ge bort, en massa fina och en del helt oanvända nallar, pärlor och bilar. Lilleman fick också lägga ner massor av hans bebisleksaker som också dem var hela, rena och knappt använda.

Alltsammans packade vi ner i en banankartong. Julklapparna la vi i plastpåsar och knöt röda bad om eftersom julklapparna lättast ska kunna delas ut på barnhemmen ska man inte ska slå in dem i papper, men med ett rött fint band fick det att kännas lite fint ändå.

Idag ska vi skicka iväg vårt paket, bor man inte nära en av uppsamlingsplats kan man skicka dem med bussgods för en billig peng men som tur är finns det här i Uppslala en uppsamlingsplats inte allt för långt borta.

Sista dagen att skicka ett paket är just idag, men vill man kan man skänka 250kr till Hoppets sjärna så köper de in mat och delar ut till dem man helst vill skänka till.

Önska fler familjer i världen en God Jul.