Börja jobba!

Efter över ett år av ledighet är det nu dags att återvända till arbetet. Det känns overkligt att jag hunnit vara hemma en så lång tid!

I maj förra året blev jag arbetsbefriad pga hot och våld från boende på gruppbostaden där jag jobbar. Det är långt mycket vanligare än vad man hör om tyvärr men en vardag för oss som jobbar inom vård och omsorg. Rent krast innebar det att man kunde helt enkelt inte garantera att arbetsplatsen var trygg för mig och framförallt inte knytet i magen. Till en början blev jag förflyttad till ett annat gruppboende, där var samtliga boende rullstolsburna och med alla tunga lyft det innebar så fungerade det helt enkelt inte att vara kvar där när magen redan i 6:e månaden var så stor att jag inte kunde stå tillräckligt nära brukaren för att kunna utföra ett bra och säkert arbete för någon av oss.

Så jag blev arbetsbefriad en tid innan jag kunde gå över på graviditetspenning och så småningom om när vår älskade lilla gosse föddes gå på föräldraledighet.

Det var 10 månader sedan och nu är det alltså dags att åter ta upp där jag lämnade det på det lilla gruppboendet i en mindre kommun utanför Uppsala.

Jag stormtrivs. Kollegorna är helt enkelt bäst, vi är ett väl sammansvetsat gäng som tillsammans varit med och startat upp verksamheten för 5 år sedan. Vår nu mera före detta chef har varit en riktig klippa och de boende är ett himla härligt gäng som jag har faktiskt saknat dem alla.

Idag eller rättare sagt ikväll börjar mitt första arbetspass och jag ser fram emot det. Jag mjukstartar med ett kortare kvällspass men imorgon kör vi järnet och jag kommer spendera 14 timmar av nationaldagen på jobbet.

Lilleman och P får mysa hemma och vänja sig vid vad som snart kommer bli deras vardag när P från och med augusti på påbörjar sin 9 månader långa pappaledighet!