insane in the membrane

Ja vänner, vart ska jag börja?

P fyller 30 och vi ville fira hans födelsedag med en resa, sessan råkar fylla år dagen efter P och deras födelsedagar råkar i år infalla veckan som sessan är hos X.

Som sagt önskade vi alltså att resa, antingen dagen innan P fyller år eller på hans födelsedag, men icke. Anledningen är att sessans kalas är inbokat den helgen och vi ombads "återkomma med ett datum som passade bättre".

 Jaha, sist jag kollade så var det inte så lätt att byta födelsedatum men vi började leta efter en annan resa "våra datum".

Men frågar ni som vet, fick inte ni byta en helg när X bokat in ett dop på "er helg", en helg där ni bokat sedan länge med vänner?

Jo. Vi fick avboka och sessan närvarade på dopet.

Men säger ni, reste inte sessan till Thailand i 10 dagar i höstas?

Jo, det gjorde hon och självklart var det ingen här som hade något emot det!

Men säger ni, sessan fick ju varken åka till Danmark med er eller till Frankrike i somras?

Nä, precis och som det ser ut nu så blir det ingen resa framöver heller.

Igår ringde sessan, samtalsdagarna som jag berömde här om dagen, att de fungerade så fint. Jag sa hej till sessan och berättade att vi äntligen hittat bilbarnstolen som hon velat ha, det kändes kul att få berätta!

För trots att jag har noll gemensamma gener med barnet så ÄLSKAR jag henne, jag SAKNAR henne veckorna hon inte är hemma och jag blir GLAD av att få ta del av hennes liv.

 Och vet ni vad? Trots att jag baaaara är bonusmamma, som inte har nååågot som helst med henne att göra, som inte har nååågon som helst rätt att uttala mig om något som helst och som inte vet någonting och som absolut inte har någon betydelse i hennes liv så ÄLSKAR hon mig. Ja herregud, kan ni tänka er! 

Barnet ropar på mig i sömnen, vill gosa, pussa, kramas, söker tröst och kallar mig mamma (ja det sista det är ju spöstraff och dödsdom för eftersom det självklart måste vara jag som tvingat det stackars lilla barnet till att göra och hennes pappa måste ju vara en totalt osynlig och ryggradslös förälder eftersom han tillåter att en sådan barnmisshandel fortgår! Att det är barnet själv som valt att börja kalla mig det innan hon ens fyllt två det är en helt annan femma...)

Vi fick ett surt sms en sekund efter att vi lagt på efter att ha pratat med sessan. Jag får tydligen inte prata med henne. Nähä. Har någon frågat vad sessan vill? 

Vi lever ihop, vi spenderar lika mycket tid tillsammans som någon annan förälder gör med sitt barn. Oavsett om vår relation inte är önskad och omtyckt så är det väl för fan bättre att hon och jag tycker om varandra, ja till och med älskar varandra? Är det inte bättre att växa upp i en sådan relation än i någon slags askungen saga där man som styvmor och styvbarn hatar varandra?

Bara för att jag finns som bonusmamma förminskas ju inte någon annan förälders roll eller betydelse, så jag förstår verkligen inte vad som är så hemskt!

Så nu kan vi inte boka någon resa eftersom vi inte får några svar när vi frågar vilka datum som är okej. Allt för att jag bytte några ord med sessan.

Kan någon förklara rimligheten i detta?