Lattepappan

P är pappaledig, jag tror att han njuter varje dag, eller det är jag rätt säker på att han gör. Vi har helt bytt vardagsliv, plötsligt är det han som hämtar och lämnar varje dag på dagis, som står i fönstret med lilleman på armen och vinkar hej då på morgonen.

Det är mysigt att han får tid att vara hemma med barnen och få lov att ha den tiden med dem. Det är tyvärr allt för få pappor som får den möjligheten.

Banden mellan barnen och P har självklart blivit starkare efter att han blivit den som är hemma med dem mest, konstigt vore det annars men just därför tror jag att det är så viktigt att pappans föräldraledighet får bara lika självklar som mammans.

Det är en fin tid och den går fort, men så otroligt viktig för både föräldrar och barn.