Följ vardagen med min lilla familj med allt vad småbarn och varannan vecka liv innebär!

tisdag 8 maj 2012

Ett hej då, en uteservering & piggelin.

Gårdagen gick från att vara mindre bra till faktiskt väldigt bra trots att det var en sån där måndag när sessan åkte.
Vi började dagen med att sessan dukade frukost på balkongen. Det har verkligen kommit att bli en del av vår vardag att inta våra måltider på picknickfilt i solen. Ännu har vi fortfarande inte köpt de där utemöblerna vi tänkt men just nu saknar vi dem inte. 
P kom hem och skjutsade sessan till dagis. Hon var inte jätte sugen på att åka, vi har sagt att det är okej att vara ledsen och sakna, vi bekräftar hennes känslor men försöker samtidigt inte förstärka dem, vi uppmuntrar och påminner om att kul hon kommer ha, att hon ringer hem i veckan och att vi ses på söndag. Det tyckte hon lät bra och kramade och pussade en hel massa på mig och lillebror. Hon massor med saker med sig när nya fotbolls grejerna skulle med, men P lyckades till och med klämma ner hennes nya fotboll i pippiväskan. Den som alltid åker fram och tillbaka tillsammans med henne vid veckobytet. 
Efter att ha stått med lilleman och vinkat hej då till genom fönstret kom den där olustiga känslan när det liksom slår en att det nu dröjer en hel  v e c k a, sju långa dagar tills att vårt lilla yrväder kommer hem igen. Med de känslorna i magen försökte jag hitta kläder till mig och lilleman, viljan att sminka mig och se lite okej ut eftersom vi skulle ner på stan och luncha med Julia och mini. Det gick sådär men vi kom i alla falla iväg. 
Som tur var, kanske inte heller så oväntat kunde en lunch i solen med en väldigt fin vän och fina bebisar vända humöret till topp. Vår i Uppsala betyder uteservering och kan vara bland det bästa av allt.
När vår lunch dejt kom till ende sprang jag på Therese! Vi strosade runt i tygaffärer och fylldes av massor av inspiration - jag har fått för mig att sy sommarklänningar- en titt i second hand butiker och bäst av allt. En glass i solen vid ån, årets första piggelin. Det måste vara den godaste glassen - nej jag kommer aldrig bli stor nog!
Så tack mina fina vänner för att ni gjorde min dag så bra, och tack till min lilla fina bebis som knappt är annat än glad, som låter mig släpa med honom överallt, som finner sig i allt hans knasiga mamma hittar på!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar