Vi började morgonen med att försova oss, en stund senare började regnet ösa ner och jag insåg att vi hade alls sessans regnkläder på dagis!
Det blev en blöt färd mellan bussarna innan vi nådde fram till dagis, och som tur var vi fortfarande torra.
När vi klivit av bussen kom en medelålders kvinna fram till oss med en orolig min och frågade lite försiktigt om det fanns något ventilationshål i regnskyddet...
- Ja, han ligger ju och trycker med händerna mot plasten så jag tänkte att han kanske fick dåligt med luft där inne!
Jag kunde inte låta bli att skratta lite men svarade henne att det fanns gott om luft och visade henne luckan. Lilleman älskar regndropparna på regnskyddet och ligger alltid och slår mot det. Jag är glad att hon brydde sig, att hon vågade komma fram och fråga. Det finns så många som bara tittar bort, som inte vill eller vågar lägga sig i men tänk som fler orkade och vågade bry sig lite mer om sina medmänniskor! Det kostar så lite att fråga och att bemöta en undrande människa med ett leende och en förklaring utan att ta illa upp eller känna sig ifrågasatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar