En oförglömlig dag.

Idag har jag varit så upprymd och glad!

Så glad att jag till och med helt glömde bort att det är vår årsdag idag! Vi som planerat att fira med resturang besök med familjen med det föll helt ur minnet när Julia frågade igår om vi kunde ses en stund på förmiddagen!

Julia och Stoffes lilla tös kom ut lite tidigare än hon skulle så därför ligger de fortfarande på sjukhuset och eftersom vi varit så sjuka allihopa har vi inte kunnat komma och hälsa på, och gå ut är det ju inte direkt det första man vill efter att man fått barn.

 Vi har tappert försökt bekämpa våra baciller men jag känner mig helt klart motarbetad och trodde inte att jag skulle hinna träffa Julia eller lilla tösen heller förens efter malmö/danmark trippen!

Men så frågade Julia om vi kunde ses, en liten premiär promenad efter många dagar på avdelningen och det ville jag ju såklart!

Det blev en liten tur i friskaluften, det var synd att vädret var så trist men med kaffe, munkar och oslagbart sällskap blev vår mini picnick super mysig trots grå och tung himmel ovanför och slask under fötterna.

Men det bästa av allt var ändå att få se en glimt av det lilla miraklet. Genom glasdörrarna till slussen kikade jag in på den sötaste lilla någonsin! I händerna hos sin pappa, tryggt mot hans bröst låg hon, så otroligt söt och fin!

Det gick inte att hålla tårarna borta och sen stod vi där Julia och jag  och grinade lite båda två<3

Vissa stunder vet man att man aldrig kommer glömma och dethär vart just en sådan!

Nu ska vi fortsätta en underbar dag och fira att det är vår dag. Tack älskade för att jag får dela livet med dig och för allt du givit mig och för allt vi har att uppleva tillsammans. Två barn, ett liv. 

Det finns inget annat jag kan önska mig! Älskar dig finaste<3