Sessans första hela vecka gick jätte bra, det märktes att hon klarade en hel vecka bättre än en massa hopp fram och tillbaka, vilket är helt förståligt!
Vi har pratat dagar och ritat scheman för hon var lite osäker på hur hon kunde komma tillbaka en måndag när hon skulle åka en måndag men jag tror att om vi bara fortsätter att öva veckor och använda vårt schema (en teckning med olika färger på veckorna som symboliserar vilken vecka hon är här och hos x) så kommer hon snart att förstå det också.
När P lämnade henne på dagis igår frågad hon:
- Pappa, när ska jag komma tillbaka till er igen?
- Nästa måndag, sa P
- Ooooh det kommer bli så roligt!
Nu väntar en hel vecka utan sessan, det kommer kännas så jäkla tomt och för varje dag blir saknaden värre. Men vi är helt övertygade om att hela veckor är bättre för henne och att hon måste få ha lika mycket tid med båda sina familjer och syskon. Varannan vecka är inte ett enkelt liv för någon men vi får helt enkelt göra det bästa vi kan för att det ska fungera så bra som möjligt! Värst är ju saknaden men det är något som vi kommer tvingas leva med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar