Vi hade räknat med en del trots från storasysters sida är lillebror kom, men den väntade stormen kom aldrig! Visst får man som förälder till en tre åring ha extra mycket tålamod vissa perioder då den egna viljan och våra gränser ska testas men överlag måste jag säga att jag väntat mig något mycket värre. Sessan är så fin mot lillebror, hon vill gärna hjälpa till och hon vet att både hon och han får vänta ibland! Jag tror det finns anledningar att de går så bra som det gör, dels förberedde vi sessan i den mån vi kunde inför lillebrors ankomst, vi läste syskon böcker och pratade mycket, dels har vi varit hemma tillsammans en stor del av den först tiden efter att lillebror föddes och P är fortfarande hemma de dagar sessan är hemma. Det gör att vi har mer tid tillsammans med barnen men också enskilt med dem. Sessan får den egentid hon behöver och har igen anedning till att bråka sig till uppmärksamhet.
Men vi har också kämpat för att få barn som lyssnar och respekterar oss, det är inte något som kommer per aoutomatk fast man kunde önska det. Vi har ett par grundregler hemma och jag är övertygad om gör det mycket lättare. De två viktigast är att vi är konsekventa och att lyssna på varandra! Det innebär också att vi vuxna lyssnar å sessan.
Visst förekommer bråk hemma hos oss också, det är en del av att var barn att ligga på golvet och åla sig som en mask för att man inte tycker att de vuxna gör som man vill, men det är också en del av föräldraskapet att lära sig hantera dessa situationer, samt skapa regler och rutiner i vardagen som förhindar dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar